 |
|
| Lin (Linum usitatissimum) |
| SE FAKTA OM: | ||||||||||||||||||||||
|
1.
Biologi Linet är den enda "nygamla" svenska jordbruksgröda, som inte redan har sin bas i existerande livsmedelsanvändning, och som skulle vara lämplig för industriella ändamål. Linets tekniska användning finns redan utvecklad - även om genomgripande moderniseringar krävs - och det finns en rad marknadsnischer som man kan bearbeta. Med linet behöver man därför inte primärt arbeta mot en stor och etablerad industribransch. Tabell 1: Användningsområdet av oljelin och spånadslin
Tabell 2: Kemisk sammansättning i linfrö och dess produkter
Linoljan består till största delen av fleromättat fett. Av fettsyrorna är det linolensyra, linolsyra och oljesyra som dominerar (tabell 3). Kolhydraterna i linfröet, förutom i epidermet, utgörs av socker och cellulosa. Reducerande socker och stärkelse finns ej i moget frö. Växtslemmet som täcker fröet är en vattenlöslig kolhydrat, som till stor del består av icke reducerande socker och aldobionsyror. Slemmet utgör 2-7 viktsprocent av fröet. När kolhydraterna i epidermet löses i vatten bildas en gel, linfrögel, som är ett geléliknande, vattenlösligt slemämne (polysackarid). Det kan användas som stabiliseringsämne eller emulgeringsmedel i livsmedel och läkemedel. Tabell 3: Fettsyrasammansättningen i linolja.
Linoljan används för framställning av oljefärg, rostskydd, kitt och fernissor, men kan också efter härdning används som matfett. Kvalitetsmässigt är det ingen skillnad på oljan från oljelin eller spånadslin. Foder Oljefrökakan efter oljepressning, helt frö samt avrens från oljelin kan användas som foder till nötkreatur. Dock finns vissa risker med bildning av cyanväte. Om man överutfodrar nötkreatur kan magen svälla upp. Linfrö har positiv effekt mot förstoppning, t ex på suggor. 3. Odlingspotential, areal Viss linodling har förekommit länge i landet, men då mest för beredning av lintyg. Under 1900-talet skedde en uppgång i linodlingen. Både spånadslin och oljelin odlades på betydligt större arealer än idag. 1949 nådde linodlingen en topp med ca. 46 000 ha. Odlingen upphörde i och med att fettregleringen begränsades till att enbart omfatta de matfettsproducerande växtslagen. Klimatet i Sverige är gynnsamt för odling av både olje- och spånadslin. Oljelin kräver mer värme och passar därför främst i södra - mellersta Sverige, medan spånadslin kan odlas även längre norrut, upp till och med södra Norrland. Sen mognad för oljelin kan äventyra skörden om vädret är ogynnsamt. I Europa fanns år 1990 ca. 40 000 ha oljelin, varav huvuddelen i Storbritannien. År 1997 odlas ca 10 000 ha lin i Sverige varav 1 300 ha i Örebro län och 2 500 ha i Östergötland. Oljelin har ett stort värmebehov för att nå full utveckling. Vid sådd i södra Sverige de första dagarna i maj bör linet vara moget i mitten av september (120-130 dagar mellan sådd och skörd).  Odlingspotential av oljelin i Sverige. 4. Allmänna odlingsförutsättningar Linet trivs bra i svalt och förhållandevis fuktigt klimat. Speciellt spånadslinet fordrar kontinuerlig vattentillgång för att fibrerna skall bli jämna och bra. Västkusten och norrlandskusten har visat sig speciellt bra för spånadslin. Oljelin kan odlas även under torrare förhållanden. Årsnederbörd på 450-750 mm uppges passa lin. I samband med uppkomst och vid blomning är linet frostkänsligt. Däremellan tål det flera minusgrader utan att skadas. Hög temperatur (mer än 30°C) vid blomning kan skada frösättningen. Jordart Lin växer bra på mullrik väldränerad lättlera. Det växer också bra på mellanleror som är väldränerade och på fuktighetshållande mo- och mjälajordar. Däremot trivs det inte bra på torra sandjordar. Spånadslin passar inte på kärrtorvmull och inte heller på styv lera där ryckningen försvåras. Oljelinet synes inte ha några utpräglade jordartskrav så länge jorden inte är för torr. Som tumregel kan sägas att oljelin kan odlas på samma jordar som anses lämpliga för vårkorn. Markens pH bör vara över 6,0. Växtföljd Linet kan med fördel sås efter stråsädesgrödor. Eventuellt bör korn undvikas p g a risken för angrepp av trips. Oljeväxter och ärter är ej lämpliga förfrukter till spånadslin. P g a risken för växtföljdssjukdomar bör lin inte återkomma oftare än vart 8:e år. Lin angrips framförallt av jordbundna svampar som uppförökas vid upprepad odling. 5. Odlingsanvisningar Gödsling Lin har inga stora krav på kväve. 40-70 kg/ha uppges vara en lagom giva, eller 20-30 kg N/ha lägre än vad som normalt används till korn och havre på gården. I synnerhet är spånadslin känsligt för kväveöverskott som kan ge upphov till liggsäd, och där bör N-givan begränsas till 40 kg. Av samma skäl brukar man varna för att sprida stallgödsel till linet. Dessutom är det svårt att sprida stallgödsel jämnt nog, varför stallgödsel ej bör ges till spånadslin. Oljelin bör gödslas med 60-70 kg N/ha. Fosfor- och kaliumgödsling bör vara samma som till stråsäd. Spånadslin är mer kaliumkrävande för att garantera en god fiberkvalitet. Till spånadslin är klorfattigt kalium att föredra, medan kloridhaltig kaliumgödsel är en fördel när det gäller oljelin (jodtalet). Jordbearbetning och sådd Linet bör sås i en välbrukad men grund såbädd. Jordbearbetning bör ske som till oljeväxter, och sådjupet bör inte överstiga 2,5 cm. Snabb uppkomst och etablering är önskvärd, då linet har svag förmåga att konkurrera med ogräsen. Vältning före sådden rekommenderas för att erhålla grund såbädd. Utsädesmängden till oljelin bör vara 60-80 kg/ha för att få ett plantantal på 750 per m2. Spånadslin, som har mindre fröstorlek, skall trots detta sås med större utsädesmängd för att man skall erhålla raka, långa stjälkar med ett minimum av förgreningar. 120-130 kg/ha anses lämpligt. Ogräsbekämpning Linet har svag förmåga att konkurrera med ogräsen. Den bör därför inte sås på ogräsbemängd jord. Ogräsharvning kan ske innan linplantorna har nått en höjd av 5-6 cm. En blandning av 2,5 l Basagran 480 och 2 l Actipron har i danska försök givit bra resultat. Glean har också prövats, och i oljelin kan 15 g Glean DF per hektar användas. I spånadslin bör Glean undvikas, p.g.a. risken för stråförkortning. Glean är registrerat i Sverige för användning enbart i lin. Focus Ultra och Expand plus får användas för flyghavre- och kvickrotsbekämpning. Växtskydd Linfusarios (Fusarium spp) angriper ibland linodlingarna. Groddplantorna vissnar ner och dör. Använd friskt utsäde och odla inte lin oftare än vart 6 - 8:e år. Resistenta sorter finns. Linrost (Melampsorna lini) ger upphov till orangefärgade rostfläckar på blad och stjälk. Dess färg övergår i svart när sommarsporerna ersätts av vintersporer. Sjukdomen är speciellt allvarlig i spånadslin, där de svarta rostsåren ger missfärgning av fibrerna. Långa uppehåll mellan lingrödorna på fältet hjälper, men resistenta sorter, som finns i USA är det bästa botemedlet. Linantraknos (Colletrotrichum linicola) angriper hjärtbladen, som kan ruttna bort. Betning av utsädet hjälper, liksom att inte så lin oftare än vart 6:e år. Jordloppor kan angripa linodlingen. Bekämpning kan ske med syntetiska pyretroider. Angreppen är allvarligast i torrt och vackert väder, då linplantorna kan få svårt att hämta sig. En andra generation jordloppor kan skada stjälken hos spånadslin och sätta ned kvaliteten. Trips förekommer ibland i linplantornas topp. Sugskador medför att längdtillväxten stannar av, och toppen kan få ett abnormt tjockt utseende. Bekämpning kan ske med kemisk medel. Roundup och Avans får användas för bladdödning strax innan skörd. Det ger också en kvickrotsbekämpning. 6. Odlingssäkerhet Linskörden varierar mycket mellan olika år. Skördevariationer på mellan 500 och 3000 kg per hektar är inte ovanliga. 7. Avkastning I mellersta Europa mognar oljelin på 100 dagar. I Sverige torde man få räkna med 120 - 130 dagar. När oljelinet är moget är kapslarna torra, och fröna skallrar omkring inne i dem. Benägenheten för drösning är låg. Oljelin avkastar 10-25 dt frö/ha med en oljehalt på 35-45%. Rymdvikten är ca 650 g/l, och tusenkornvikten hos oljelin är 5-10 gram. Spånadslin har en tusenkornvikt på 4-5 gram. Oljelinets kvalitet beror bl.a. på dess jodtal. Detta anger hur mycket syra som behövs för att mätta dubbelbindningarna i oljesyrorna linolen och oleinsyra. Värdet bör överstiga 177. Tabell 4: Avkastning av spånads- och oljelin.
Oljelinet skördetröskas. Skörden av spånadslin bör ske på gulmognadstadiet, som inträffar 30-35 dagar efter full blomning och spånadslinet skördas alltså före oljelinet. Skörd görs genom handryckning eller med speciella maskiner som skall köras ganska snabbt. Olika maskintillverkare experimenterar med fiberfriläggning på fält. Linprocessorn processar linhalmen och pressar högdensitetsbalar. Dessa balar innehåller 90 % fiber och 10 % skävor. Innan processning är förhållandet i vikt 25 % fibrer och 75 % skävor. Dessa kortfibrer är dock ej av samma kvalitet som fiber som processas i en kortfiberfabrik. (Rosenqvist, 1993). 9. Lagring, transport Oljelinet torkas efter skörden till en vattenhalt på 8%, vilket sker lättare än om spannmål skall torkas till samma vattenhalt. Det är viktig att vattenhalten är låg, då linfröet lätt gror. Även för oljepressning bör linfröet vara ordentligt torrt. Spånadslinhalm som skall processas i fabrik torkas främst på skulltork men förtorkas helst på fält. Med befintlig teknik är hanteringen arbetskrävande och dyr. Med inprocessor minskar halmhanteringen till knappt 30 % eftersom den stora mängden skävor stannar kvar på fältet. Dessutom hanteras halmen i form av storbalar, vilket kan ske maskinellt. 10. Miljöpåverkan I Sverige har gjorts försök att sälja linfrö till hälsokostbranschen. Linet (liksom för övrigt t.ex. solros) har egenskapen att lätt absorbera kadmium från marken. Svenskt linfrö klarar Livsmedelsverkets normer, men man har inom hälsokostbranschen kommit överens om att hålla en nivå, som är högst en tiodel av Livsmedelsverkets norm, vilket har inneburit att svenskt linfrö inte har kunnat säljas till hälsokostaffärerna. De analyser, som har genomförts inom ramen för Örebroprojektet, visar att importerat lin har betydligt lägre kadmiumvärden än svenskt lin. Lin har ett något öppnare växtsätt och konkurrerar sämre med ogräs. Än vårspannmål, varför kemisk bekämpning behövs i minst lika hög grad som i vårspannmål. Avseende kväveläckage bör linoch vårspannmål vara likvärdiga. 11. Produktionskostnadsanalys I Linprojektet i Örebro har prisutvecklingen avspeglat sig på avräkningspriset till odlarna. 1989 kunde Örebroprojektet betala 2,45 kr/kg frö, 1990 1,50 kr/kg och 1991 1,15 kr/kg. 1995-96 varierade priset mellan 1,70 och 2,00 kr/kg. Odlingen har ökat 1997 och avräkningspriset förväntas hamna mellan 1,50 och 1,70 kr/kg. Möjligheten för avsättning av linfrökakan spelar stor roll för prissättningen på fröet. Tidigare har det varit för liten kvantitet och utspridd på för många ställen för att kunna gå in i foderblandningar. Ju större odling desto lättare att få avsättning för linfrökakan. För linodling kan odlaren ansöka om EU-baserad arealersättning, vilken är knappt dubbelt så stor som för spannmål. Betalningsförmågan för kortfibrig oljelinhalm i rundbal eller storbal vid vägkant är 70 -90 öre/kg för användning som byggnadsisolering. Nu sker import av råmaterial till nischprodukter. Det går inte att få EU-stöd för kortfiber-produktion eftersom det ej ingår i EU-systemet CAP och därmed inte har något interventionspris. Inom EU finns ett speciellt marknadsstöd men det går ej att få i Sverige. Prismässigt måste denna produktion konkurrera med konventionella grödor. Den potentiella odlingsarealen är hela Sverige upp till Mälardalen och kvaliteten begränsas inte av odlingsplatsen inom detta område. För fiberproduktion (långfiber) kan odlingsstöd gå till industrin eller odlaren beroende på hur man räknar. Ersättningen skulle bli mellan 6 000-10 000 kr/ha om det skulle bli odling i Sverige. 
12.
UtvecklingsmöjligheterAnvändningen av linolja är idag den största produkten. För produktion av långfibrer behövs beredningsverk vilket ej finns i Sverige. Spånadslin odlas idag enbart för hemslöjd. Lantmännen i Halland (HBKL) har återupptagit försöksodling av spånadslin under 1997. Kortfibrer kan användas till exempel för isolering och armering i plaster. Problemet är att komma till marknaden med en begränsad produktion, 300-500 ha är minsta odling för långfibrer. Den potentiella odlingen av långfibrer är maximalt 5 000 ha. Det krävs hög och jämn kvalitet. Ett vanligt åkerskifte är alltför ojämnt. Det krävs stora skiften med jämn jordart. När marknaden på 60-talet efterhand pressades koncentrerades odlingen till områden som hade bästa kvalitet, Halland, sydvästra och västra Skåne, där det fanns jämn vattentillgång. Ystads- och Österlenområdet hade t.ex. ej tillräckligt bra kvalitet. Praktisk erfarenhet har visat att vinden har stor betydelse eftersom den stärker fibrerna, men det är svårt att verifiera med försök. Inlandsklimat ger ej kvalitetsfibrer. Mmh lerig mo, ev lättlera, men ej mellanlera passar bäst som odlingsjord. Efter praktiska försök 1987-88 i Halland på 18 ha erfor man att odling på lerjord ger för mycket jord på den ryckta plantan. För lätt jord klarar ej vattenförsörjning och ger för korta fibrer. Potentialen för absoluta toppkvaliteter är odlingar på 10 000 ha, vilket kan produceras i Maritime, Bretagne, Frankrike. Med högkvalitativ kortfiberproduktion är betalningsförmågan så hög att grödan kan konkurrera med konventionella grödor. Det skulle vara en möjlighet att kombinera lång- och kortfiberproduktion. Men det är inget som svenskt lantbruk själv kan lösa. Det bör bildas en allians med länder som har volym. Dessutom krävs riskkapital på mellan 40 -100 miljoner kronor. FoU-aktiviteter rörande oljelin i de nordiska länderna har under de senaste åren varit mycket blygsamma. Forskningen har främst varit inriktad på sortförsök, vilka har skett i Danmark och i Finland. Någon växtförädling för att förbättra odlingsegenskaperna för existerande oljelinsorter sker inte i Sverige. Däremot bedrivs ett projekt vid Svalöf Weibull AB, "Lin tjugohundra", vars mål att förändra fettsyrasammansättningen så att linolsyrahalten blir 70% eller högre. Avsikten är att kunna ersätta importerad solrosolja, och marknaden bedöms motsvara ca 10 000 ha linodling. Projektet har pågått sedan 1989. Förutom kravet på högre linolsyrahalt skall näringsvärdet i frökakan, låg halt av cyanogena glykosider, hög produktion av linfrögel och låg produktion av fiber beaktas. Linfrögel bildas när linfrö stöps i vatten och kan användas till läkemedel, livsmedel, kosmetika och smörjmedel. Bazely (1994) anser att inom ett par år ska det finnas höstsådd oljelin som ger möjlighet till tidig skörd. Förädling av linsorter pågår som kombinerar linets olja och fiberegenskaper. En sort Oliver, har fungerat i Storbritannien. 13. Litteratur / kontaktpersoner Litteratur/kontaktpersoner
Tillbaka |
||||||||||||||||||||||
 |